Arkiv för kategori ‘Nätkamp’

Alla har ju inte turen att ha hittat sitt parti  eller en grupp som Vi tar kampen att samlas i. Några tycker kanske inte ens om att ansluta sig till  parlamentariska grupper, eller grupper med uttalad politisk agenda, men vill ändå verka mot rasism, sexism, homofobi eller förakt mot oliktänkande.

Så jag lägger upp några förslag på vad vi kan göra utan att behöva gå med i någon specifik grupp. Allt efter egna erfarenheter, så det handlar inte om en retorikexperts råd.

Utan inbördes ordning. Det kan ge nya vänner, och är faktiskt oftast också rätt trevligt.

. Sprid artiklar, och uppmana dina vänner att sprida artiklar som vänder sig mot xenofobin, som du gärna ser att många läser.

. Kommentatorfälten är inte alltid lockande läsning, men våga dig dit då och då, och orka en stund. Om du inte vill skriva, så kan du ofta ”gilla” inlägg på tex Aftonbladet. De kommentarer du gillar blir mer synliga ju mer gillanden de får.

. Att skriva på kommentatorsfälten är inte heller så svårt. Du behöver faktiskt inte lägga ut en hel samhällsanalys, men om du vill: gör det. Du kan uppmuntra andra genom ett inlägg där du bara säger att du tycker artikeln är bra, eller någon kommentar. De du vill säga emot är inte professionella skribenter, det behöver inte du heller vara.

.Du kan vara anonym, eller visa vem du är. Jag föredrar det senare för att då skärper jag mig när jag skriver, och för mig känns det bättre att stå för det jag skrivit med bild och namn.

.Ta en eller två diskussioner när de dyker upp. Se dem som möjlighet att öva. Du behöver inte ta alla om du har bättre saker för dig. Tänk på att det är inte rasisten som du debatterar mot som du argumenterar för, utan för någon som läser er diskussion.

.Var alltid artig, logisk och hänvisa till riktiga fakta.  Att hålla en trevlig ton kan ibland driva dig själv till vansinne, men fungerar längre, och det är inte oartigt att påpeka att den andra har ett cirkelresonemang.

.Gå inte till personangrepp. Ta inte det de säger personligt, just för att de vill att du ska göra det, i själva verket bryr de sig inte om vem du är.

Ja! Jag erkänner, det är inte alltid lätt att följa de här  två punkterna, men du vinner i längden.

.Ta skärmdumpar vid hot. Jag har inte behövt göra det än, så det är inte så där hemskt vanligt som en kan tro, men en otrevlig ton finns det, och ibland är det bra att citera dem själva.

.Det är ingen som vinner. Utom ibland. Vinsten är att det syns att det finns människor som inte accepterar rasism, sexism eller homofobi. Ju fler desto bättre, vinsten ligger i framtiden.

.Använd de sociala forum du trivs på. Jag använder Twitter som mitt huvudsakliga forum, Facebook kom liksom med av bara farten, men där når jag mest vänner och familj, men dem har ju också vänner. På Twitter når tom någon som jag media, eftersom de har en övertro att Twitter representerar Sverige, och jag drar mig inte för att nyttja det.

.På Twitter finns följande harsttaggar att följa: #aldrigensam: samlar alla oss som har det gemensamma att vi anser att alla är lika värda. Den har också en bot som retweetar tweet med harstaggen i. (fast ibland tror jag att det finns någon bakom det som läser) #Migpol: med ditramlade troll förvisso, när migrationsverket eller dylikt har fått fnatt igen och vill utvisa tvååringar. Att lägga ut något på #svpol garanterar nästan rasistsvar, eller snarare underliga frågeställningar, men det vore ju trist att låta dem härja helt fritt där. #Reva, #REVA och #REVAspotter går ut med varningar om Reva aktioner och biljettkontroller. Ibland dyker de också upp under #biljettkontroll som dock koncentrerar sig på biljettkontroller. Bla det finns flera. #Soppkök måste naturligtvis också nämnas, en faktiskt aktion som samlar ihop nödvändigheter, går nattvandringar och vissa dagar i månaden delar ut det de samlar in. Att sprida taggen kan ge någon något du tar förgivet.

.#Debatt /#Debattsvt Ja, jag vet ingen av oss tittar egentligen på Debatt. Vi bara kommenterar, citerar,  råkar veta vad som har sagts, och sitter av någon anledning och är arga över det ändå, lustigt nog. För den skull skadar det inte att gå in där då och då när de tar upp sådant som berör. Kanske till och med erkänna att vi såg det, och berätta vad vi tycker om xenofobiska uttalanden i nationell teve.

.På Facebook är det lätt att skapa grupper. Alla är inte fyllda med lolkatter, några är event för demonstrationer, stödgalor mot rasism, eller mot en deportation. Några andra innehåller kanske en petition, eller sprider kunskap över något samhällsfenomen. Du kanske inte kan gå på någon av manifestationerna för att de är i fel stad, fel dag, men kanske någon du känner kan så sprid dem. Revaspotter finns också på Facebook med samma funktion som för Twitter.

.Där finns rasistiska sidor med, de går att anmäla, och du kan uppmana de du känner att anmäla dem. Om du stöter på en bild eller en status i en grupp som i sig själv inte är rasistisk så kan du anmäla den enstaka händelsen. Orkar och vågar du, vilket inte är så farligt, så gå in och säg att du inte tyckte att det var ett roligt skämt till exempel. Det finns nästan alltid någon som tänkt samma sak som dragit sig för det, som hakar på.

.Petitioner kommer det då och då, via Amnesty och liknande organisationer, som kanske inte talar nödvändigtvis om rasism, men som berättar om hur en global rasism drabbar människor. Eller enskilda deportationsärenden, om du inte vågar skriva på så sprid dem vidare, men kom ihåg att ju fler namn desto större verkan har petitionen.

.Uppmuntra varandra, säg tack, och gilla när någon spridit något viktigt vidare eller ge beröm när någon skrivit något, det ger så mycket. Även om det till en början kan ge intryck av en klubb för inbördes beundran så blir klubben större än en klubb när fler tar del av det. Dessutom blir man så glad. Berätta också gärna att du sprider.

.Alla uppskattar en arg solidarisk twitterrant. Det är sant. Jo.

.Alla uppskattar ett arg solidarisk blogginlägg. Nä, det är sant, alla har inte en blogg i Aftonbladet eller DN. Jag har inte heller många läsare och ändå sitter jag och skriver för jag de läsare jag har är få men bra, och jag får chans att pröva mig fram, och uttrycka mig, eller skriva av mig. Jag är väl medveten om att det finns så många riktigt bra som skulle ha skrivit det här inlägget bättre, med sjyst touch som fick alla dela det. Fast nu var det jag som skrev det, och jag hade nog delat det.

Som sagt ingen expert är jag, och inte heller någon virtuos på att vara fyndig, och slagfärdig, men det här är vad jag har lärt mig, och jag tänker att om jag kan, kan nog många andra och det behöver inte stjäla så mycket tid.

Jag har en punkt kvar som är själva kärnan i hur jag fungerar, den borde ha kommit först, men nu får den avsluta.

.Sluta aldrig fråga varför.

Annonser