Arkiv för kategori ‘Sverige och världen’

Lång kommentar till denna artikel:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article16011366.ab

Finner det fascinerande att så många inte ser likheten mellan en misshandel och en annan, resultatet är det samma för den kvinna som drabbas. De män som misshandlar, våldtar och vill förtrycka kvinnor gör det av samma orsak. De tror att det är deras rättighet, de hatar och de betraktar kvinnor som en annan lägre livsform. Vars kroppar de kan göra vad de vill med.
I Indien har människor gått ut på gatorna för att protestera för att de har insett att det är ett strukturellt problem i hela samhället och kräver ändring. Hur långt har vi kommit i det upplysta Sverige?

Misshandel betraktas som något familjärt, som vi gärna inte ska lägga oss i. Vi kan drista oss att till att prata med kvinnan som blir våldtagen, uppmana henne att lämna sitt hem, men hur många konfronterar mannen som misshandlar? Som är den skyldiga? Den som gjort fel och borde vara den som tar ansvar för sina handlingar.

Andra väljer att peka finger åt andra andra män samtidigt som de i kommentatorsfält/twitter/FB berättar för kvinnor att vi inte ska gnälla när vi säger att vi vill ha vår kropp ifred. De vägrar acceptera ett nej ens i skriven form och berättar för oss vad vi känner inför våra kroppar. När vi då säger att de har klivit över en gräns till det vidriga och hotfulla, blir de förolämpade, för att i nästa sekund säga att de inte accepterar ett nej.
De kallar oss häxor när vi säger ifrån, och när kvinnliga skribenter berättar om sexuella hot möts de av en armada av inlägg att de får skylla sig själv för att de inte håller tyst, och att de ändå är så fula att ingen vill ha dem för sex.

Vuxna män berättar att 12 åriga flickor får skylla sig själva att de hängs ut på internet och blir kallade luder för att vuxna män anser att de har rätt att bestämma vad flickor ska ha på sig, och skyller våldtäkter på kläder. Utan att för en sekund förstå vad de då förmedlade till nästa generation blivande män.

Har du urringning, så betraktas du som allmängods, och om det inte blir besvarat så uppmanas du klä på dig om du inte vill bli trakasserad. Har du för mycket kläder bejakar du inte din kvinnlighet för du visar inte tillräckligt mycket hud. Dvs du gör dig inte tillgänglig nog så att det känns bra att betrakta din kropp som allmängods.
Då är du antagligen frigid dessutom och säkert lesbisk.
Rakar du inte håret under armarna så förtjänar du som kvinna tydligen att bli kallad än den det och det andra av främmande män som som vet hur äkta kvinnor ser ut och på allvar tror att de har något att säga till om vad vi gör med vår kroppsbehåring, på VÅRA kroppar.

Under tiden i detta nuet slås kvinnor ihjäl och halvt fördärvade på hela jorden, i alla länder, överallt i varje stad. Just nu nu blir kvinnor och flickor våldtagna för att straffas för att de hade enligt män fel kläder, eller för att män straffar andra män genom att ha sönder deras ägodelar. Just nu dör kvinnor för att män vill ha oskyldiga madonnahoror i lagom kvinnliga kläder och ihopsydda munnar redo att behaga. Just nu dör en syster, en mamma, ett barn för att män över hela världen, i Sverige, i Indien, tror att kvinnors kroppar är deras att hota, utnyttja, sälja, skada, och kommentera.

I Indien har de förstått att det är en allomfattande struktur, men i Sverige pekar män finger åt de andra och skriker rasistiska tillmälen istället för att rensa ut sin egen patriarkala bakgård. Istället slår de sig ner och gottar sig åt att de minsann är så goda män, som aldrig våldtagit någon. Sniffar lite i sin orakade armhåla och frågar om någon av de andra såg den där äckliga bruden på schlagerfestivalen.

Nej, ni är inte bättre.

Annonser

Jag tillbringar eftermiddagen, kvällen och natten den 22 juli 2011 åt att slåss mot det trögaste bredbandet i Sverige.

Jag försöker boka om tågbiljetter till Norrköping dit jag ska på bröllop, samtidigt försöker jag följa Twitter, Facebook, och Nyheterna på teve, för att någon dödar barn i samma stund. Någon har sprängt byggnader mitt i Oslo och dödat människor.

Oslo blir så nära. Så väldigt nära.

Utöya har jag aldrig hört talas om förrän nu, men det finns plötsligt så förskräckande nära, och ändå kan vi bara se på. Jag letar information, jag vill veta mer, jag vill förstå.

Vi vet inte vem ännu, terrorexperter på teve säger att det liknar fundamentalistiska muslimers verk, och vill inte utesluta Al Qaida och jämför med dådet i Stockholm. På andra internationella nyhetsredaktioner så drar de samma slutsats. Inklusive min underbara mormor, hon har ju hört om allt hemskt på radion.

För vi här i väst vet ju vilka skurkarna är, vi vet ju vilka som är kapabla.

Sönderindoktrinerade av religiösa kulter på ett sätt som vi aldrig kan bli här i väst är dem. Lättpåverkade som barn är de i sin nöd och därför fulla med hat.

Så kommer ett tweet som talar om att gärningsmannen är blond och blåögd.

Twitter stannar till för en sekund i ett förvånat andetag, sedan rusar orden över jorden. Orden når fram till nyhetsredaktionerna inom tjugo minuter. Terrorexperter börjar mumla om att det händer ju att de här fundamentalistiska muslimska terrorgrupperna lyckas värva medlemmar även från väst, vilket är mera ovanligt.

Nu har terrorexperterna, vita äldre män i kostym, förlorat något av sin makt, och sin självklara plats i studion.

Deras uttalande om välkända metoder bland Al Qaida framstår nu som de gissningar de var redan från början och nyhetsredaktionerna letar vittnesutsagor istället.

De politiska motiven var av annan natur än väntat, högerextremt hat och rädsla, med kristet martyrskapet som mål. Offren var andra än de förväntade, jobbiga idealister, PK människor som tjatar om rättigheter och klasser. Terroristen var väl mest oväntat av allt, relativt välbärgad norsk gutt utan minsta koppling till Al Qaida.

Nya teorier, nya uttalanden, nya kommentarer.

Jodå, SÄPO har ju haft underrättelser om diverse högextrema grupper i norden. En längre tid.

Att barn och ungdomar som engagerar sig i samhället ska behöva riskera sina liv är fruktansvärt, och att hotet mot dem var så stort var ju en nyhet.

Kristen, inte kan väl man påstå att terroristen var kristen, han hade ju uppenbarligen hittat på en egen religion.

Så pekade de på hans manifest. Titta en sån röra. Han är nog sjuk på något sätt.

Så spred de hans manifest, för att se visa en sån röra det var, och så spred de hans bild och skrev Monster, och skrev de oresonligt och oförståeligt Hat, och använde ord som psykotisk och metodisk i samma mening. De förklarade för oss alla hur omöjligt det var att förstå varför.

Det är svårt att förstå, det är en omöjlig tanke att föreställa sig, men vi är ju vana med att media brukar förklara så bra. Ta fram kopplingar till de välkända terrorgrupperna, uppväxten, resor till främmande länder, moskéerna som blivit besökta, hjärntvätten och utbildningen. Förändringen. Planeringen. Dådet.

Bara Al Jazeera hade bestämt sig, och visade ett reportage mycket likt de reportage vi vanligtvis ser om andra länder. Det högerextrema norden; där de land för land tog upp vilka rasistiska partier som tagit plats bland beslutsfattarna och blivit rumsrena. Det var väl inte så oväntat menade de.

Inslaget innehöll väl ungefär lika mycket sanning som vi får se om andra länder, men hade en poäng som vi här uppe missat, hur tydlig förskjutningen av gränserna för det acceptabla är.

Så när jag en dag kräkfärdig av tröttnad fått upp ännu en bild av Breivik på skärmen, med en text som skrev Monster och frågade varför, så tog jag mig en titt på honom. Länge.

Jag föreställde mig honom full, på en badstrand, i lumpen, som barn, på maskerad, i bilen från affären, när han upptäcker att mjölken är sur, vid middagsbordet, på så vanliga platser och situationer som möjligt.

Jag krympte ner honom till människa, och slet av medias underliga Frankenstein-mask.

Frågetecknet behöll jag, men det var mitt nu.

Och jag kunde äntligen se rätt på bilden, utan att bläddra vidare för att slippa se.

När den monstruösa handlingen inte längre kan dölja att det finns en människa bakom morden, blir världen lite hemskare. Det är då du inser att vad människor är förmögna till. Vad vi kan hetsa varandra till. Du kanske rent av mår lite illa fysiskt, för du vill inte vara besläktad med den sortens beteende, med människor som begår sådana fruktansvärda handlingar.

Det krävs inte en speciell sorts människa för att skada och döda andra människor, för det sker precis nu runtomkring oss. Just nu skadas eller dödas en människa för att någon annan som själv inte behöver stå svars har initierat det, eller helt enkelt gett det legitimitet med omvärldens tystnad.

Det var inget monster som dödade 77 människor, det var en människa.

När skynket dras undan och blottar människan och dennes omgivning så kommer frågan varför. Igen.

Den här gången här gången får du svar du inte vill ha. För när du förstår att du kan ha mött den du kallar galet monster på gatan, så förstår du också att ni finns i samma värld. Du kan ha druckit ur samma kran, du kan ha delat en molekyl med honom.

Nej, vi är så olika säger du då, jag är inte alls som honom.

Det är inte jag heller, inte alls, men vi lever i samma planet, samma tid, samma tidsanda. Det är fakta. Det är där vi måste börja fråga varför, och komma ihåg det väsentliga.

Breivik är inte viktigt, han är ett symtom på annat något verkligt sjukt i vår värld. Han är inte viktig som individ. Precis som vilken människa som helst så försvinner han i en folkmassa, och syns inte heller från rymden.

Vi borde inte slösa tid. Tid är värdefullt och oersättligt.

Istället måste vi försöka förstå vad som felas med vår tid och vår tidsanda. Vi får inte blunda för vad som händer runtomkring oss. Vi behöver redan nu försöka se vart det kan leda.

En obesvarad homofobisk kommentar i ett kommentatsfält är en tyst bekräftelse. Ett oemotsagt sexistiskt uttalande på arbetsplatsen är ett medgivande. En politikers rasistiska ledare i Svenskan som inte blir kritisk granskad blir en ursäkt för en rasistisk politik. Ett hot om våld på Twitter som inte uppmärksammmas blir en maktfaktor. En islamfobisk teori om flyktingbarn som inte prövas blir en trosats. En föraktfull artikel där människor utan medel utmålas som lata som inte besvaras, blir en accepterad attityd.

En tyst massa som aldrig ifrågasätter blir välfärdsstatens bödel.

Stora ord, om stora viktiga ting i vår tid. Då behövs stora ord.

Det är här vi fortsätter kampen som de som samlades på Utöya redan har påbörjat, och för att hedra deras solidaritet är väl det det bästa sättet. Tystnar vi nu, så led dem förgäves.

För när allt kommer omkring, så handlar den 22 juli om dem, och kampen för en värld där vi har rätt att leva våra liv utan att begränsas av fördomar.

Den 22 juli handlar om rätten för att kämpa för andra människor och ett rättvist samhälle för alla. Alla. Vi är så många, och så mycket framtid står på spel.

De gav sina liv för det, vi kan väl åtminstone anstränga oss så mycket att vi ger dem vår tid och ett arv de inte behöver skämmas för.

Sergels torg, idag den 22 juli, kl 15.25.

Tre tysta minuter för de som mördades på Utöya och i Oslo.

Kom och visa att du inte tolererar våldet och hatet.

 

Belamrad vidarbefodrar viktigheter:

30/3: Protestdag mot Israels ockupation

Klockan 16:00 den 30.3 samlas vi vid Glasburen utanför Coop vid Medborgarplatsen.

30 mars är det Global BDS Day of Action, en internationell protestdag mot Israels ockupation. Detta uppmärksammas i Stockholm med en aktion i form av flygbladsutdelning och samtal med människor på stan om den växande BDS-rörelsen och om ockupationen. Kom med och sprid information samt möt andra aktivister!

Gunnar Olofsson:

Palestinska barn offer för israeliskt våld – I en tid när den arabiska demokrativåren välkomnas i land efter land i Mellanöstern är det märkvärdigt tyst om den israeliska rasismen och militärdiktaturen över palestinierna.

Den 30 mars varje år högtidlighålls Jordens dag (Land Day eller Yom al-Ard som den benämns på arabiska) i Palestina, av palestinier i Israel och bland Palestinavänner världen över. Det var den 30 mars 1976 som sex palestinier dödades av israelisk militär när de deltog i en generalstrejk i Israel för att protestera mot konfiskering av mark från palestinska byar inne i Israel. Militären angrep en fredlig demonstration med våld och förutom de sex dödade så skadades 100 palestinier och 300 personer arresterades.
För några år sedan utsågs 30 mars även till Global BDS Day of Action, en internationell protestdag mot Israels ockupation. Detta uppmärksammas i Stockholm med en aktion i form av flygbladsutdelning och samtal med människor på stan om den växande BDS-rörelsen och om ockupationen. Kom med och sprid information samt möt andra aktivister!

Klockan 16:00 samlas vi vid Glasburen utanför Coop vid Medborgarplatsen och sprider sedan ut oss. Det kommer att finnas flygblad och ett 10-tal Bojkotta Israel-tröjor!

Facebook: http://www.facebook.com/events/270373853048074/

Image

Foreigners, Tourists, aliens from outer space, new comers to our country; Do not be alarmed!

At first you might ask yourself, what everybody is watching in the sky, then you will realise that no one is watching; they are closing their eyes, and that little winkling up around the mouth looks like a private secret joke. Do they know something you don’t? Are they laughing at you? You staring up the sun just to get blinded by the sun.

We are not hiding any amazing secret about life, but we just discovered something again. We are not sick, we do not have suddenly problem with ours neck, or our eyes. We have not caught a collective mental disease, even though we smile at you and you don’t know why. We are not even aliens sucking up energy from humans around us, or having a mind reading conference in our minds between us, even though we seem to node pleased and breathing deeper when we look at each other.

Many of us still have our black winter coats on. Because as we say: You shall freeze in the autumn and sweat in the spring. Other have overcome the colour blindness of winter and might wear a red coat. Crazy, when we know that colours are for the summer. Ignore the man in t-shirt, he is probably a timelord from Gallifrey, or a Stephen King character jumping through dimensions with out sane logic with what time of year it is.

Do not fear. If you stay here long enough you find your self watching the sky with closed eyes, and when you do; you will know exactly what going through us:

http://www.youtube.com/watch?v=hsv34Ng_Rik

Ingen kommer att stänga ner min blogg och mitt twitterkonto och föreslå att det är dags att sluta skriva som jag gör på nätet. Det dröjer nog ett bra tag tills dess. Jag såg det hända på Twitter och blev lättad när personen ifråga kom tillbaka oförtrutet bloggande och twittrande.

På grund av det, och på grund av värdet av bloggaren som informationskälla, samtidsskildrare, om hur en person kan skildra miljoners krav på frihet och för åsiktsfrihetens skull på så ber jag andra bloggare  läsa och göra samma sak. Ni kan förhindra att mer lidande sker, förhoppningsvis kan ni rädda liv.

Följ länken. https://docs.google.com/spreadsheet/viewform?formkey=dFBqT1NqclE2aWRmWkJtdXNmdnpTRFE6MQ&ifq

Tack.

”Frige dem som fängslats för sin åsikt! När pressfrihet inskränks och medier kontrolleras av statliga eller andra intressen, blir det medborgares uppgift att peka på missförhållanden. Internets medborgarjournalister är en viktig motor för utveckling av demokrati i många länder. Med bloggar och andra sociala medier som publiceringsplattform lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen i ett hårt kontrollerat medielandskap fram i ljuset. Som den arabiska vårens historiska händelser visat är bloggare inte bara medborgarjournalister. Med sig bär de även hoppet om demokrati, fred och värdighet. Yttrandefriheten på nätet har blivit en av de främsta skiljelinjerna mellan demokrati och diktatur.

Här lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen och med pennans makt arbetas det för förändring. Situationen för dem som engagerar sig för demokratisk förändring har på många håll hårdnat.

I flera länder förföljs och fängslas aktiva som via sociala medier varit kritiska till sittande regim. Ett exempel på det är de öden som drabbat de egyptiska bloggarna Alaa Abd El Fattah och Maikel Nabil. Alaa Abd El Fattah är en av centralfigurerna i den sedan många år enormt stora och levande egyptiska bloggosfären. Redan 2006 greps han, då av Mubaraks regim, för att statuera exempel. Bloggare som kritiskt diskuterade det som hände i Egypten ansågs vara ett hot.

Tyvärr har det inte förändrats och i den demokratiprocess som pågår är situationen allvarlig. Sedan en dryg månad har Alaa åter suttit inspärrad. Denna gång av det i Egypten nu styrande militärrådet. Hans tid i fångenskap förlängs med två veckor i taget, vilket orsakar stor oro i hans familj och särskilt hos hans höggravida hustru. Processen mot honom handlar med all önskvärd tydlighet om att inför det nyss avslutade valet tysta en viktig politisk knutpunkt i denna unga proteströrelse, som tidigare i år störtade diktatorn Mubarak och nu återigen protesterar mot vad man ser som fortsatta politiska orättvisor.

Ytterligare en medborgarrättsaktivist, Maikel Nabil, har sedan slutet av mars i år suttit inspärrad, anklagad för att i sin blogg ha förvrängt den egyptiska militärregimens slogan ”Militären och folket är en enad hand”. Han diskuterade och kritiserade utvecklingen efter Mubaraks fall under rubriken ”Militären och folket är aldrig en enad hand”. Detta tolkade militärregimen som en attack mot systemet och fängslade Maikel, som nu avtjänar ett treårigt fängelsestraff för högförräderi.

Alaa och Maikel är långt ifrån ensamma. De används dessutom som varnande exempel för att skrämma andra att inte utmana och kritisera orättvisor eller tala i situationer när andra tiger. I en demokrati under uppbyggnad är detta tecken på en farlig utveckling som omvärlden bör reagera på. Vi som undertecknar detta har alla, liksom Alaa och Maikel, valt att delta i den offentliga samtalet via bloggar och andra sociala medier.

Vi vill och hoppas att fler vill lyfta frågan om vikten av det fria ordet och därtill visa för omvärlden att vi ser och vi bryr oss. Åsikts- och yttrandefriheten måste respekteras, och alla bloggare som fängslats för sina åsikters skull måste omedelbart friges!

Vårt budskap är klart: Frige det fria ordets förkämpar!