Arkiv för kategori ‘terrorism’

Jag tycker att vi ska fundera lite över det här med bomber och vår syn på bomber som för min del har ändrats en smula, från det här i min barndom, hanterade av jägare och ankor:

1212071425L0Jn2o

Det vill säga ett metallföremål fyllt med krut som mest säger Pang! Kadoff! eller Blam! Det förstör viss egendom, men myran, jägaren, ekorrarna som råkar ut för den står i nästa bildruta och bygger en egen bomb, eller rentav utnyttjar explosionen för att dänga bomben i huvudet på ankan.

När jag gick i mellanstadiet såg en bomb ut så här:

article-1374818-0B8A0A5C00000578-92_634x473

Detta för att jag hade en fas där jag slukade böcker om andra världskriget. Små bomber från ett förgånget krig, som spränger byggnader och tvingar människor till skyddsrum, men städer kan byggas upp igen, och det verkade ju som om det hade gjorts det.

Eftersom jag gick i mellanstadiet under det kalla kriget, såg naturligtvis en bomb ut så här också:

nuclear-explosion

Även om vi fick se filmer, förstod hur bomben fungerade och vi fick höra om dess effekter så var det nog den där stora röda knappen som den amerikanska presidenten hade i en väska fastkedjan vid armen som oroade mest. Allt ifrån ”tänk om han snubblar” ”tänk om han är lite sur någon dag” till ”hur vet vi att han inte trycker på knappen på pin kiv?”  Jag trodde nog inte riktigt att den existerade i den formen, men på något sätt var det en troligare realitet än bomben i sig själv och konsekvenserna. Även när vi ritade vykort i skolan och skickade till Frankrike, USA, och Ryssland och mitt föreställde en före och efter bild från en stad, där jag bytte ut ett lekande barn mot en dödskalle  hade jag inte riktigt förstått.

Jag är inte riktigt säker att jag förstår till fullo vad ens en sån där ofarlig bomb gör för skada på en människa för faktum är att vi möter den här bilden:

desperado-fanart

betydligt oftare, en illusion om att bomber drabbar bara vissa, att bomber inte är urskiljningslösa. Vi ser byggnader falla ihop, och vi vet att de som befann sig i den förtjänade brinna inne.

Om vi då förväntar oss att en bomb ser ut så har vi ju inte kommit speciellt långt ifrån de allra första bomberna vi såg.

20091199474299977801

Vi vet ju egentligen, men även när vi läser om civila som drabbas så når först och främst bilder och budskap ut som ser ut något så här:

ato0098l

Nåja, vi fick en bomb på huset, men det är lugnt, för de som skickade den kommer att laga taket när de är klara med sitt, och då får vi dessutom en 3000 år gammal grekisk idé om demokrati, militärer och goda västerländska värderingar på köpet. Det är ju mer eller mindre ett kap, så det vore dumt att klaga när de nu vill vara så hjälpsamma.

Nu ser det ju inte riktigt ut så.

Utan så här:

121211-gaza-man

Det är inte lika betryggande, eller alls lika säkert om de som blev drabbade verkligen förtjänade det genom att bara bo på fel ställe, och nu bor de inte alls. Det blir liksom svårt att säga: ”haha! Där fick du din skurk för att du inte valde att födas i Sverige!” Jättejobbigt att bygga upp, och kostar mycket mer än ett hål i taket. Hus kan å andra sidan byggas upp, medan vissa saker kan aldrig återställas.

Det trista med bomber är  först och främst att en bomb gör det här:

1300815285-israeli-shell-in-palestine-kills-five--gaza_632975

Bomber dödar människor.

Vi får sällan veta vad de heter, eftersom namnen på de som dör för att de bor på fel ställe, bor på fel ställe. Deras föräldrar, syskon, barn, mor och farföräldrar, släktingar och vänner vet och glömmer aldrig deras namn, eller vilka de var, eller vilken som var deras favoritbok vid läggdags. Vi får sällan veta, och skulle vi leta upp varenda en som dör av bomber, skulle vi inte göra annat än att läsa dödsrunor.

Nu blev det så där obehagligt. Ska vi istället prata om vad det går att stoppa i bomber? Det är nämligen så att eftersom bomber som ser ut så här…

stock-illustration-438134-cartoon-explosions

…inte dödar effektivt nog och gör inte tillräckligt stor skada strukturellt. Därför kan en stoppa i mycket roligare saker i bomber än lite krut. Tex fosfor.

Fosforbomber ser ut som fyrverkerier med mjöl i som sprider sig vackert över himlen.

gaza fosfor

Fast till skillnad mot vanliga fyrverkerier, så brinner det som sjutton när det har landat också, och det slutar inte brinna. Vilket gör det i stort sett omöjligt att släcka eld i infrastrukturer där bomberna regnade ner.

Det gör ju inte de som bor där och som redan har tröttnat på de vanliga bomberna så glada, speciellt när fosfor landar också på dem.

2009326152419227580_3

(Nu var jag hemskt snäll, jag kunde ha visat någon av bilderna jag bläddrade igenom nyss…

gaza-baby-jan-8-09

(…som den där, men den är så himla otäck, även om den visar effekterna av en fosforbomb också)

Nu är det ju så att demokratier som tex USA och Israel inte använder fosforbomber och när de gör det så gör de det aldrig i tätbebyggelse eller som riktiga bomber. De använder bara fosforbomber för att dölja sikten och lysa upp städer, förlåt obygd, så att de kan bomba med de lagliga bomberna.

Det finns lagliga bomber.

Heart bomb

Det finns olagliga bomber.

9363941-very-evil-cartoon-bomb-ready-to-explode

Skillnaden mellan de lagliga och olagliga bombernas resultat är att…att…de dåliga bomberna dödar människor omänskligt och förstör miljön och har påverkan lång tid efteråt…?

Det är  tillåtet att tillverka olagliga bomber så länge du inte använder dem och ändå trots att de som drabbats av bomberna som du egentligen inte tillverkar för att använda har drabbats till döds av dem, så är det inte troligt att du knappt tillverkat dem eller speciellt troligt använt dem eftersom du är en demokrati. När du inte gjorde det och dödade och lemlästade en massa människor så gjorde du det i ett gott syfte.

Som Sverige. I Sverige använder vi inte bomber alls, eftersom vi har ett gott syfte med vår vapenexport, så vi säljer bara reservdelar och bomber till de som inte använder dem. Som Bahrain, USA, Israel. Dessutom gör vi små, små bomber. De är så små, så små,

snusdosa-smiley-1

så det är nästan inga bomber, utan kallas minor och kan grävas ner i jorden så att de inte syns och så kan någon annan spränga sönder människor

legoff1

eller massakrera deras kroppar utan att behöva varken droner, pansarvagnar eller andra fordom. Bombernas minior landtrupp så att säga.

Det är en himla tur att vi är ett så fredligt land så vi att inte behöver oroa oss att vi är med och bidrar till lidande och död. Det faktum att vi också tillverkar minröjare och säljer till folk som inte vill ha våra minor i jorden där de vill odla mat, bekräftar ju att vi egentligen inte tycker om minor.

I själva verket är det här med bomber ganska läskiga saker. Det finns några saker jag tänker på allra först. Vilka som har dem och att de är de länder som aldrig har slutat kriga trots att de har fått fred i sina länder.

ve-military-spending2

Det som också är lite skrämmande är att de ser så här…

mfln5819l

…på vissa länder och människor. Där barn utmålas som hot innan de ens fått chansen att bli vuxna och skaffa sig en egen åsikt. Eller att religion, och hudfärg skulle avgöra din politiska ståndpunkt. Eller helt enkelt bara var du är född och bor.

Samma länder har oftast flera såna här:

sbrn21l

Som de tror fungerar så här:

1945-08-12-Saving-face-dove-with-bomb

Vilket inte verkar fungera nämnvärt. Eftersom de fortfarande ständigt krigar. Det kan ju tyckas lite bakvänt att de som befinner sig i flest krig, ständigt bryter mot mänskliga rättigheter och krigslagar och faktiskt har fyrat av en av de där jätteolagliga bomberna, sitter och trycker på:

redbutton

Annonser

Jag tillbringar eftermiddagen, kvällen och natten den 22 juli 2011 åt att slåss mot det trögaste bredbandet i Sverige.

Jag försöker boka om tågbiljetter till Norrköping dit jag ska på bröllop, samtidigt försöker jag följa Twitter, Facebook, och Nyheterna på teve, för att någon dödar barn i samma stund. Någon har sprängt byggnader mitt i Oslo och dödat människor.

Oslo blir så nära. Så väldigt nära.

Utöya har jag aldrig hört talas om förrän nu, men det finns plötsligt så förskräckande nära, och ändå kan vi bara se på. Jag letar information, jag vill veta mer, jag vill förstå.

Vi vet inte vem ännu, terrorexperter på teve säger att det liknar fundamentalistiska muslimers verk, och vill inte utesluta Al Qaida och jämför med dådet i Stockholm. På andra internationella nyhetsredaktioner så drar de samma slutsats. Inklusive min underbara mormor, hon har ju hört om allt hemskt på radion.

För vi här i väst vet ju vilka skurkarna är, vi vet ju vilka som är kapabla.

Sönderindoktrinerade av religiösa kulter på ett sätt som vi aldrig kan bli här i väst är dem. Lättpåverkade som barn är de i sin nöd och därför fulla med hat.

Så kommer ett tweet som talar om att gärningsmannen är blond och blåögd.

Twitter stannar till för en sekund i ett förvånat andetag, sedan rusar orden över jorden. Orden når fram till nyhetsredaktionerna inom tjugo minuter. Terrorexperter börjar mumla om att det händer ju att de här fundamentalistiska muslimska terrorgrupperna lyckas värva medlemmar även från väst, vilket är mera ovanligt.

Nu har terrorexperterna, vita äldre män i kostym, förlorat något av sin makt, och sin självklara plats i studion.

Deras uttalande om välkända metoder bland Al Qaida framstår nu som de gissningar de var redan från början och nyhetsredaktionerna letar vittnesutsagor istället.

De politiska motiven var av annan natur än väntat, högerextremt hat och rädsla, med kristet martyrskapet som mål. Offren var andra än de förväntade, jobbiga idealister, PK människor som tjatar om rättigheter och klasser. Terroristen var väl mest oväntat av allt, relativt välbärgad norsk gutt utan minsta koppling till Al Qaida.

Nya teorier, nya uttalanden, nya kommentarer.

Jodå, SÄPO har ju haft underrättelser om diverse högextrema grupper i norden. En längre tid.

Att barn och ungdomar som engagerar sig i samhället ska behöva riskera sina liv är fruktansvärt, och att hotet mot dem var så stort var ju en nyhet.

Kristen, inte kan väl man påstå att terroristen var kristen, han hade ju uppenbarligen hittat på en egen religion.

Så pekade de på hans manifest. Titta en sån röra. Han är nog sjuk på något sätt.

Så spred de hans manifest, för att se visa en sån röra det var, och så spred de hans bild och skrev Monster, och skrev de oresonligt och oförståeligt Hat, och använde ord som psykotisk och metodisk i samma mening. De förklarade för oss alla hur omöjligt det var att förstå varför.

Det är svårt att förstå, det är en omöjlig tanke att föreställa sig, men vi är ju vana med att media brukar förklara så bra. Ta fram kopplingar till de välkända terrorgrupperna, uppväxten, resor till främmande länder, moskéerna som blivit besökta, hjärntvätten och utbildningen. Förändringen. Planeringen. Dådet.

Bara Al Jazeera hade bestämt sig, och visade ett reportage mycket likt de reportage vi vanligtvis ser om andra länder. Det högerextrema norden; där de land för land tog upp vilka rasistiska partier som tagit plats bland beslutsfattarna och blivit rumsrena. Det var väl inte så oväntat menade de.

Inslaget innehöll väl ungefär lika mycket sanning som vi får se om andra länder, men hade en poäng som vi här uppe missat, hur tydlig förskjutningen av gränserna för det acceptabla är.

Så när jag en dag kräkfärdig av tröttnad fått upp ännu en bild av Breivik på skärmen, med en text som skrev Monster och frågade varför, så tog jag mig en titt på honom. Länge.

Jag föreställde mig honom full, på en badstrand, i lumpen, som barn, på maskerad, i bilen från affären, när han upptäcker att mjölken är sur, vid middagsbordet, på så vanliga platser och situationer som möjligt.

Jag krympte ner honom till människa, och slet av medias underliga Frankenstein-mask.

Frågetecknet behöll jag, men det var mitt nu.

Och jag kunde äntligen se rätt på bilden, utan att bläddra vidare för att slippa se.

När den monstruösa handlingen inte längre kan dölja att det finns en människa bakom morden, blir världen lite hemskare. Det är då du inser att vad människor är förmögna till. Vad vi kan hetsa varandra till. Du kanske rent av mår lite illa fysiskt, för du vill inte vara besläktad med den sortens beteende, med människor som begår sådana fruktansvärda handlingar.

Det krävs inte en speciell sorts människa för att skada och döda andra människor, för det sker precis nu runtomkring oss. Just nu skadas eller dödas en människa för att någon annan som själv inte behöver stå svars har initierat det, eller helt enkelt gett det legitimitet med omvärldens tystnad.

Det var inget monster som dödade 77 människor, det var en människa.

När skynket dras undan och blottar människan och dennes omgivning så kommer frågan varför. Igen.

Den här gången här gången får du svar du inte vill ha. För när du förstår att du kan ha mött den du kallar galet monster på gatan, så förstår du också att ni finns i samma värld. Du kan ha druckit ur samma kran, du kan ha delat en molekyl med honom.

Nej, vi är så olika säger du då, jag är inte alls som honom.

Det är inte jag heller, inte alls, men vi lever i samma planet, samma tid, samma tidsanda. Det är fakta. Det är där vi måste börja fråga varför, och komma ihåg det väsentliga.

Breivik är inte viktigt, han är ett symtom på annat något verkligt sjukt i vår värld. Han är inte viktig som individ. Precis som vilken människa som helst så försvinner han i en folkmassa, och syns inte heller från rymden.

Vi borde inte slösa tid. Tid är värdefullt och oersättligt.

Istället måste vi försöka förstå vad som felas med vår tid och vår tidsanda. Vi får inte blunda för vad som händer runtomkring oss. Vi behöver redan nu försöka se vart det kan leda.

En obesvarad homofobisk kommentar i ett kommentatsfält är en tyst bekräftelse. Ett oemotsagt sexistiskt uttalande på arbetsplatsen är ett medgivande. En politikers rasistiska ledare i Svenskan som inte blir kritisk granskad blir en ursäkt för en rasistisk politik. Ett hot om våld på Twitter som inte uppmärksammmas blir en maktfaktor. En islamfobisk teori om flyktingbarn som inte prövas blir en trosats. En föraktfull artikel där människor utan medel utmålas som lata som inte besvaras, blir en accepterad attityd.

En tyst massa som aldrig ifrågasätter blir välfärdsstatens bödel.

Stora ord, om stora viktiga ting i vår tid. Då behövs stora ord.

Det är här vi fortsätter kampen som de som samlades på Utöya redan har påbörjat, och för att hedra deras solidaritet är väl det det bästa sättet. Tystnar vi nu, så led dem förgäves.

För när allt kommer omkring, så handlar den 22 juli om dem, och kampen för en värld där vi har rätt att leva våra liv utan att begränsas av fördomar.

Den 22 juli handlar om rätten för att kämpa för andra människor och ett rättvist samhälle för alla. Alla. Vi är så många, och så mycket framtid står på spel.

De gav sina liv för det, vi kan väl åtminstone anstränga oss så mycket att vi ger dem vår tid och ett arv de inte behöver skämmas för.

Sergels torg, idag den 22 juli, kl 15.25.

Tre tysta minuter för de som mördades på Utöya och i Oslo.

Kom och visa att du inte tolererar våldet och hatet.

 

@anderstornblad så hur visar du terrorn som tvingat fram checkpoints, barriärer och tre års värnplikt? Nej, just det.

Hur kan du rättfärdiga…

…tortyr, mord på oskyldiga, arresteringar av barn, beskjutningar av fiskebåtar för de som försöker ha ett vanligt leverne, folk som inte kommer till skola eller arbete, människor som förlorar sina hem genom bombningar och bosättningar, barn med bristsjukdomar som inte får vård, ständiga nästan dygnslånga eluppehåll för hela samhällen inkl sjukhus och infrastruktur, människor som inte kan gifta sig med de älskar eller att gå på en älskads begravning, människor som inte kan lämna Gaza utan att veta varför, raider mot teatrar, kultur, och arresteringar mot politiska antivålds grupper, våld, tårgas, skunkvatten, skarp ammunition mot fredliga demostranter varje fredag från IOF och IDF, att det dör minst en person varje vecka pga våld från militären, förorenat vatten, infrastruktur som fortfarande inte fungerar efter Cast lead som ligger på Israels ansvar enligt världsliga beslut, arresteringar utan tidsbegränsning och krav på motiv, att Israel anser att en tolvårig palestinier kan dömas som vuxen, men inte ett Israeliskt barn med följden att flera hundra barn, pojkar och flickor sitter inlåsta på obestämd tid, att palestinier måste svälta sig till döds för att ens få en rättegång, att Israel betalar judar att bosätta sig i ockuperade områden där de kört bort befolkningen, att barn upp till tolv års ålder har så svåra psykiska problem att de måste ha extra ombyte till skolan med sig, att det varje månad sker något slags bombräd och att det varje vecka sker flera raider mitti natten hos barnfamiljer, att palestinier möter rasistiska kvädesord vid checkpointer och är oavsett ålder eller kön utsatta för godtänkliga beslut från 20 åringar som borde plugga eller jobba istället, att Israeliska skolböcker bara visar bilder av palestinier som kastar sten eller eller har dolda ansikten och aldrig tillskrivs någon annan identitet än arab, (som du använde i ett dina första tweet) att varor inte kommer in eller ut och hindrar palestinier från att försörja sig, få mediciner, byggnadsmatreal, ständiga kontroller, beskjutningar av misstänkta terrorister i tätorter under dagtid, den här gången var två sextonåringar på en motorcykel, olika gator för judar och palestinier i Hebron, människor som blir arresterade om de använder trottoaren utanför sitt hus och måste klättra över taken, gator som töms och butiker som stängs med hjälp av IDF för att Israeler och amerikanska turister inte ska behöva se det på väg till sina kyrkor och synagogor, 1000 åriga moskéer som rivs som är del ditt och mitt världsarv, stormningar av moskéer och kyrkor i Palestina. Ständiga trakasserier från soldater, bosättare som sätter och misshandlar palestinier utan påföljd, skolor som bombas…med argumentet om att det finns terrorgrupper i Palestina?

Hur försvarar du din inställning att den som redan ligger, men hela tiden vill resa sig förtjänar det de får för att de säger ifrån och försöker leva som vi andra födda i andra världsdelar, varför förtjänar de inte det?. Har du glömt den gången Hamas gick med på ett avtal, men Israel backade för att de tyckte det var respektlöst av dem att tacka ja för snabbt?

Hur försvarar du att den som behöver stöd och framför allt respekt ska tacka och ta emot och vara tacksamma för förnedrande avtal? Hur kommer det sig att du bara ser terroristerna hos palestinierna, men inte terroristerna hos Israelerna?

Israeliska politiken har en terroristbakgrund, men den understöds nu av flera mäktiga länder och de har lyckats skapa sig god ekonomi och är ett av de största militära krafterna i världen.

Hur försvarar du vanligt folks lidande eller ser du också bara terrorister som de mest inbitna rasisterna gör?

Och hur i all världen försvarar du Cast lead? Är det något jag vill ha svar på så är det det.

Belamrad vidarbefodrar viktigheter:

30/3: Protestdag mot Israels ockupation

Klockan 16:00 den 30.3 samlas vi vid Glasburen utanför Coop vid Medborgarplatsen.

30 mars är det Global BDS Day of Action, en internationell protestdag mot Israels ockupation. Detta uppmärksammas i Stockholm med en aktion i form av flygbladsutdelning och samtal med människor på stan om den växande BDS-rörelsen och om ockupationen. Kom med och sprid information samt möt andra aktivister!

Gunnar Olofsson:

Palestinska barn offer för israeliskt våld – I en tid när den arabiska demokrativåren välkomnas i land efter land i Mellanöstern är det märkvärdigt tyst om den israeliska rasismen och militärdiktaturen över palestinierna.

Den 30 mars varje år högtidlighålls Jordens dag (Land Day eller Yom al-Ard som den benämns på arabiska) i Palestina, av palestinier i Israel och bland Palestinavänner världen över. Det var den 30 mars 1976 som sex palestinier dödades av israelisk militär när de deltog i en generalstrejk i Israel för att protestera mot konfiskering av mark från palestinska byar inne i Israel. Militären angrep en fredlig demonstration med våld och förutom de sex dödade så skadades 100 palestinier och 300 personer arresterades.
För några år sedan utsågs 30 mars även till Global BDS Day of Action, en internationell protestdag mot Israels ockupation. Detta uppmärksammas i Stockholm med en aktion i form av flygbladsutdelning och samtal med människor på stan om den växande BDS-rörelsen och om ockupationen. Kom med och sprid information samt möt andra aktivister!

Klockan 16:00 samlas vi vid Glasburen utanför Coop vid Medborgarplatsen och sprider sedan ut oss. Det kommer att finnas flygblad och ett 10-tal Bojkotta Israel-tröjor!

Facebook: http://www.facebook.com/events/270373853048074/

Man gör inte så.

Publicerat: 11 mars, 2012 i Angelägenheter, Politik, Syrien, terrorism
Etiketter:,

Jag har sett så många fruktansvärda bilder och videos från Syrien och från Palestina. Ibland har jag tvingat mig att att titta, fast jag inte vill, för om jag inte förstår konsekvenserna av politik ska jag inte syssla med det. Det är normer jag ställer på mig själv.  Jag kräver inte  ens av mig själv att titta, eller se klart av det värsta människor gör mot varandra, men jag får inte blunda.

Anledningen till att jag vågar se på allt det hemska är att än så länge, hur gräsliga bilderna än är så mäter de sig inte med att uppleva det. Jag skulle aldrig vågat se dessa bilder av människokroppar om jag inte sett det i livet.

Omständigheterna var andra, och den älskades kropp var hel och inget blod, inga sår fanns, men en död kropp går inte att efterlikna i den mest påkostade produktion, även om jag trodde det innan. Du kan inte ta ifrån en rekvisita något den aldrig haft, du kan inte skapa saknaden av det som inte är där, när det aldrig funnits. Vad jag kan föreställa mig är de anhörigas reaktion. Det de känner är nödvändigtvis inte likadant, men lika, och smärtsam. Där videon slutar filma, finns de anhöriga, och under oacceptabla  förhållanden.

De måste gå igenom samma sak, utan sjukskrivning en tid, utan ersättning från försäkringskassan, utan att människor runtomkring talar om för dem att de får ta det lugnt och ta hand om sig själv. Att sörja i lugn och ro finns inte.

Ibland slår orden hårdare. Igår läste jag ett twitterinlägg om Syrien, Homs en stad med en befolkning lika stor som Stockholm.

@SyrienNyheter Aktivist från Homs: De samlar civila och barn utanför sina hus och skjuter ner dem bara, hus efter hus.”

Jag läste det igen. Och igen. Och igen. Orden ville inte fastna i mitt huvud, men hade gått rätt in i min mage, i mitt mellangärde och lagt sig som en klump.  Intellektuellt så var jag försvarslös för jag jag kunde inte förklara hur någon kan utföra den sortens handling. Intellektuellt kunde jag inte hjälpa mig själv att förstå, hitta en politisk förklaring till att någon klarar av att göra så. Istället hörde jag den där meningen som dyker upp då och då i mitt liv, en grundregel som kommer från hjärtat och magen: man gör inte så. Man gör inte så.

Man. Gör. Inte. Så.

Barnet som någon gång ville sätta ord på sina känslor upprepade detta, som det brukar tills dess att det fått svar.  Man gör inte så. De samlar civila och barn utanför sina hus och skjuter ner dem bara, hus efter hus. Man gör inte så. Förklara. För: Man gör inte så.

De samlar civila och barn utanför sina hus och skjuter ner dem bara, hus efter hus.

Jag vet att jag aldrig kan tillfredställa det här barnet med teorier om hot om att de soldater själva skulle bli skjutna om de inte följde order. För henne säger det bara att de hade ett val. Jag kan inte tillfredställa henne med politiska allianser och ekonomiska fördelar. För henne betyder det att de hade ett val. Jag kan inte förklara att människor låter sig styras. För henne betyder det att de hade ett val. Jag kan inte få henne att förstå att människors hat och förakt för andra kan ta över hela deras liv. För henne är det ett val.

Hon har ögon svarta som en tjärn om natten och hon släpper mig inte med blicken. Hon är så arg att hon har slutat gråta, men hjärtat blöder och värker.  Hon vet hur man hatar, för det är det hon gör och aldrig, aldrig förlåter hon. Hon vet också att:

Man gör inte så.

De samlar civila och barn utanför sina hus och skjuter ner dem bara, hus efter hus.

Upprepar hon.

Man gör inte så.

Upprepar hon.

Hennes blick genomborrar alla usla ursäkter, alla försök till bortförklaringar, alla nedlåtande kommentarer, och bränner rätt in i mitt hjärta, och slutligen börjar det intelllektuella jaget också börja förstå.

De samlar civila och barn utanför sina hus och skjuter ner dem bara, hus efter hus.

Inte bara det att man inte gör så. Man gör inte så.

Utan också; Varför tillåter du att det sker?

Jag medger att jag ibland tycker att hon är en plåga att bära på. Alla dessa barnsliga brinnande känslor om rätt och fel, om vad man får och inte får göra. Anledningen till min irritation är att hon oftast har rätt, även när det gäller bagateller. (Som att låta bli att köra in i någons vagn så att de får den på sig när man handlar Daglivs för att de parkerat den mitt i gången medan de letar efter rätt apelsiner i en kvart)

I början var det hon, och hon kommer alltid finnas kvar och jag tror att det är bra. Visst gör det ont när hon sparkar mig i magen och slår sig in till mitt hjärta, men hon guidar mig och ställer frågor. Framför allt så vet hon, och det gör inte alltid jag.  Jag vill aldrig förlora henne.

.

Syriennyheter: Den 15:de mars samlas människor över hela världen för att hedra offren i Syrien. Vi samlas på Medborgarplatsen kl.17:00